|
|
19.11.2004 / LF
Forskare vill införa gränszoner mellan åker och skog i miljöstödet
Gränszonerna mellan åker och skog borde beaktas bättre i miljöstödet, anser specialforskare Mikko Kuussaari. Han ingår i det team som för Finlands miljöcentral utfört en omfattande undersökning om miljöstödets betydelse för den biologiska mångfalden i våra landsbygdsmiljöer. I undersökningen kommer forskarna fram till att miljöstödet har betydelse, men det räcker inte i sin nuvarande form.
Trots att vi nu är inne i den andra perioden för miljöstödet har forskarna dragit slutsatsen att utarmningen av naturen inte har kunnat stoppas. En annan av forskarnas slutsatser är dock att miljöstödet nog har främjat bevarandet av naturens mångfald i jordbruksmiljöerna. Icke desto mindre verkar det som om specialmiljöstöden är betydligt effektivare när det gäller att främja denna mångfald.
I dag är en areal på drygt 2,2 miljoner hektar åker ansluten till basmiljöstödet, medan den areal som omfattas av specialmiljöstödet är knapp 355.000 hektar. Under 2002 användes i pengar 251 miljoner euro på basmiljöstödet och drygt 43 miljoner på specialmiljöstödet.
Både vad gäller basmiljöstödet och specialmiljöstödet så har tyngdpunkten i alla fall hittills legat på vattenskyddet.
- Det är mindre än 3 procent av resurserna som har satsats med det uttryckliga ändamålet att främja den biologiska mångfalden, påpekar Mikko Kuussaaari.
Det ser ut som om stöd för ekologisk produktion och för skötsel av vårdbiotoper är de stödformer som har den största betydelsen när det gäller bevarandet av mångfalden.
Kantzoner mellan åker och skog är ett alternativ i specialmiljöstödet för främjande av naturens mångfald. Mikko Kuussaari beklagar emellertid att små ängar och gränsområden mellan åker och skog ofta faller utanför miljöstödet, trots att just de här områdena hör till de mest artrika.
- Problemet är att de aktuella områdena ofta är så små att det inte är lönt att söka specialmiljöstöd för dem, säger Mikko Kuussaari. Om man nöjer sig med att lämna dem obearbetade blir de utanför basmiljöstödet, men de omfattas nog av stödet, när man plöjer upp dem.
På miljöcentralen är man således inne på tanken att sådana områden skulle omfattas av basmiljöstödet så att de ingår i den stödberättigade arealen på samma sätt som dikesrenar och skyddsremsor längs vattendragen.
Vad gäller områden som fortsättningsvis hör under specialmiljöstödet, ser man i rapporten gärna att myndigheterna gynnar skötseln av vårdbiotoper, till exempel bete på våra ängar, ytterligare eftersom de har främjat arternas rikedom.
|
|
