Suomeksi   Om Agrolink   Kontakta Agrolink  Bli abonnent  Logga in
 lördag 4.5.2024
 Grattis Rosa
5.8.2016 / Landsbygdens Folk
Farmare får inte försvara egna får mot vargattacker

Upprepad attack
En vecka senare och tolv kilometer längre bort drabbades Anders Norrback i Övermark, Närpes, som hittade åtta döda får i sin hage. Två till hade blivit så svårt skadade att de måste avlivas, medan ett hade försvunnit. Ytterligare två, som sedermera återhämtat sig, var lindrigt rivna. - Inte är det roligt när man kommer till en hage och det ser ut som det såg ut, säger Norrback. Våra djur, i synnerhet våra avelsdjur, är våra arbetskamrater, men samtidigt måste man vara realist. Vi har varg i skogen och får på bete; förr eller senare träffas de. Det som alltid förvånat Norrback är att vargen väcker en sådan passion.
- Man kan nästan kategorisera folk i varghatare och vargälskare, säger han, men själv är jag varken för eller emot när det gäller vargen. Nog vill jag se älg, rådjur och någon varg i skogen, men inte nära bebyggelse.
- Våra förfäder kanske inte hade vetenskapliga grunder, fortsätter han, men de hade en överlevnadsinstinkt och fördrev vargen. Det går inte att ha varg i boendeområden. Med teknik och utveckling kan man fundera över om man gick för hårt åt och nästan utrotade den ett tag, men nu slår det lite för långt åt andra hållet.
Även hos Norrback verkar det ha rört sig om mer än en varg och vad han upplever som speciellt var att attacken verkar ha skett mitt på dagen. I hans fall var det grannen som upptäckte att något inte stod rätt till vid tretiden på söndag eftermiddag och när Norrback själv kom till hagen 40 minuter senare var där ännu inga flugor på kadavren och likstelheten hade inte infunnit sig. Vargarna hade heller inte ätit av djuren. - Det verkar som om grannen har skrämt bort vargarna innan de börjat äta av kropparna, säger han. Efter attacken tog jag in de överlevande i ett dygn för att ha dem under observation, de stod i flock och åt inget. Men nu har de återhämtat sig.

Vargstängsel beviljade
Anders Norrback är nöjd över att Finlands viltcentral agerade snabbt och informativt efter att han kontaktat dem och ansökan om vargstängsel beviljades samma dag som den lämnades in. Vargstängsel beviljas dem som bor i ett riskområde och det är staten som står för stängselkostnaderna. Själva arbetet med att sätta upp stängsel och underhålla dem faller dock på bonden själv.
- Det är en objektiv bedömning och vi kan inte kräva mer, säger Norrback. Det är ändå inte den ekonomiska förlusten som är värst, det är oron för djuren som är betungande.
Norrbacks har konstant 500 djur på sin går varav 220 är tackor. Eftersom farmen är ekologisk har de betestvång och djuren betar på en yta om 25-30 hektar. Elstängsel på 220 volt har nu utlovats och staketet som är två meter ska grävas ner 60 centimeter i marken så det blir 1,40 meter högt. - Det är tacknämligt att staten står för materialet, men arbetet med att få ner stängslet i marken faller på oss, säger Norrback. Vi kommer dessutom att behöva anställa en person för två veckor totalt sommartid för skötsel av staketet.
Rolf Syrén i sin tur har sedan tio år tillbaka viltstängsel i endast en av sina hagar. I hans fall hade vargarna lyckats ta sig in i hagen genom att krypa under stängslet invid en bäck som går genom området då vattnet var lågt.
Men nu kommer han inte att söka om några vargstängsel. Det blir för mycket besvär.
- Förr slutar jag med fåren än att jag börjar söka om nya vargstängsel, säger han. Området är stenigt och det skulle krävas grävmaskin för att få ner det. Visst känns det bittert att vi har jobbat med hagarna i vår och fått dem i skick och så kan vi inte använda dem.

Vilande dispens
Norrback och Syrén har sökt dispens från Finlands viltcentral för att få vakta sina hagar och skjuta vargen eller vargarna ifall de går till attack, men dispensen är nu vilande.
- Lagen säger så och den tredje rivningen i Kristinestad femtio kilometer bort räknas inte, säger Rolf Syrén. De tror att det rör sig om andra vargar. Det visar sig att nödvärnsrätten enbart gäller ifall vargen hotar en människa, inte när den är en fara för boskap.
Tre jaktföreningar i trakten hade redan kontaktats och fixat listor med jägare som kunde tänka sig ställa upp för att avliva vargen med kort varsel, men nu får de i princip vänta på ytterligare en rivning. Först efter upprepade problem kan man få dispens från Finlands viltcentral att avliva rovdjuren. - Nu är det nog dags för våra invalda lantbrukspolitiker att vakna och ta itu med det här problemet omedelbart så att vi får en ändring till stånd, säger Syrén. Det är något fel på lagen då vi inte får vakta i egen hage!
Anders Norrback anser också att vi har ett ansvar att sköta vargbeståndet då vi byggt upp ett onaturligt samhälle.
- Jag skulle önska mindre känslor och mer saklighet i vargdebatten. Vi kan inte haka upp oss på petitesser utan försöka fundera fram hur vi kunde samexistera med vargen. Om den här utvecklingen fortsätter finns det områden där vi måste börja stängsla in gårdarna. Är det så vi vill ha det? - Jag har svårt att se hur man kan skapa sig en riktig uppfattning i frågan om man inte vistas dagligen i naturen, fortsätter han. Det här är inte riktat emot dem som bor i städerna, utan riktat emot oss alla för att försöka sätta oss in i varandras situation. Det är många som vill ha en vargstam i Finland. Vi borde försöka gå mindre åt varandra och mer komma överens med varandra. Det ska vara objektivt!
Även Norrback har en hälsning till politikerna och manar dem till att få till stånd en sakligare diskussion.
- Det måste gå att sammanjämka allas intressen, säger han. Det är lite låsta positioner idag.

Cia Hemming carina.hemming@gmail.com

Annonser

































 © Copyright 2001, Agrolink Ab