|
|
29.1.2016 / Landsbygdens Folk
Flyktingar kan vara resurs för glesbygden
Om personen sedan i sinom tid får ett positivt beslut på sin asylansökan flyttar denne i allmänhet från flyktingförläggningen till valfri kommun.
Forskare Tiina Sotkasiira säger att möjligheterna kommunen erbjuder och kommunens rykte spelar en avgörande roll för om en invandrare väljer att bosätta sig på orten. A och O är att det finns arbete och möjlighet att utbilda sig.
- Flyktingarna är en heterogen grupp, men det gemensamma är att de kommer hit av nöd och saknar arbetsgivare eller släktingar här som kan hjälpa till. Många har också levt i oroliga förhållanden och har luckor i utbildningen eller arbetshistorien.
Sotkasiira presenterade fyra framtidsscenarier för Glesbygdsfinland: den borttynande, den konfliktfyllda, den avstannade och den mångkulturella. Den sistnämnda ger bäst möjligheter för en blomstrande glesbygd där invånarna trivs.
För att det scenariot ska förverkligas behövs dubbelriktad integration. Det innebär att de befintliga invånarna och de nyinflyttade tillsammans funderar ut sätt att leva jämsides och drar nytta av varandras styrkor.
- Det kunde uppstå internationella arbetsmarknader runtom i Finland. Man borde utnyttja invandrarnas nätverk bättre, säger Sotkasiira.
Modell Punkalaidun
Punkalaidun, som ligger nordöst om Åbo mellan Forssa och Björneborg, är ett modellexempel på integrering av flyktingar. På orten har en mottagningscentral för flyktingar verkat sedan 1992. Numera har cirka tre procent av kommuninvånarna utländsk bakgrund.
En av primus motorerna bakom "modell Punkalaidun" är projektledare Maarit Tiittanen. Hon har under årens lopp utvecklat en integrationsmodell som anammats av många andra kommuner.
Tiittanen har målmedvetet byggt upp fungerande nätverk av lokala företag och andra aktörer. På så vis har hon lättare att ordna med till exempel praktikplatser åt flyktingarna.
- Tack vare integrationsåtgärderna väljer invandrarna att bosätta sig på orten, företa och arbeta. En öppen kommunikation är nyckeln till allt, säger hon.
En av dem som valde att stanna kvar är Kyi Kyi Kying. Hon kom med sin man och deras fyra barn som kvotflykting till Punkalaidun 2008 från ett flyktingläger i Myanmar, tidigare Burma.
- I början var allt nytt, vi visste varken hur duschen eller spisen fungerade, minns Kyi Kyi Kying.
I dag har hon en utbildning, hennes man en fast anställning på en lokal fabrik och barnen studerar. Alla familjemedlemmar har ansökt om finskt medborgarskap och hoppas på ett positivt beslut i år.
Seminariet "Vastaanottava maaseutu - pakolaisten kotoutuminen maaseudulle" ordnades i Helsingfors 22 januari av Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen.
Anna Kujala
anna@tipos.fi
|
|
