|
|
22.11.2013 / Landsbygdens Folk
Kan FHS sälja sitt anrika hus?
- Det är ett gammalt hus, och det måste skötas om. Det händer att rör och avlopp läcker, och nu snart måste flygelbyggnaderna renoveras för att kunna hyras ut. Det blir också dyrt, påpekade Söderholm inför den rätt tysta församlingen i Korpoströms skärgårdscentrum.
Finska hushållningssällskapet använder en rätt liten del av huset för sin egen verksamhet - grovt taget tio procent, säger Jörgen Grandell. Det inbegriper festsalen på andra våningen och lite kontorsutrymmen i samma våning. Men våningarna 1 och 3 är uthyrda, liksom bostäderna i flyglarna.
Tanken på husförsäljningen har dykt upp bland annat på grund av att sällskapets statsandelar är på väg att skäras ner igen. Sällskapet har just med en fyrårig ekonomisanering fått sin ekonomi i balans, men nu får vi en ny latläxa av staten, säger Grandell.
Statsbidraget befaras sjunka till 64.600 euro år 2015 jämfört med 100.000 år 2011, och det är en utmaning att lappa på det.
Bland medlemmarna togs tanken på att sälja huset emot med blandade känslor.
- Traditionerna finns förstås, men om man måste höja förrättningskostnaderna för att kunna hålla huset, som ingen egentligen besöker, så ser jag inte logiken, säger Nina Lundström från Pargas.
Odlarna möter de facto nästan alltid FHS rådgivare och representanter på fältet, bokstavligen. Det är bara till årsmöten och någon enstaka kurs som de kommer till husets festsal med de ståtliga kristallkronorna och Olof Wibelius porträtt i olja på väggen.
- Man kan inte släpa sina mappar dit, utan det är ju rådgivaren som kommer med sin dator och så tittar man på allt på ort och ställe, säger Peter Lindström från Kimito.
- Det beror kanske också lite på hur stadsplanen ser ut, om allt är skyddat så får man antagligen mindre om man säljer det, påpekar han.
Men det finns också en parallell till det vanliga gårdsbruket: Det är inte alltid som fädernesgården lönar sig, men det finns ändå ett stort motstånd mot att sälja något som man fått och tänkt sig att ge i arv.
- Det är inte ett lätt beslut, samma som i jordbruket, säger Nina.
- När skall man säga stopp?
- Jag har en ladugård från 1884 som är opraktisk, man kan inte använda den som ladugård, men man kan inte ta bort den för det är inte samma gård sedan, säger Lindström.
- Om man skulle få fakta om vad det kostar att hålla det här huset i tio år framåt, då skulle man kunna börja diskutera det lite bättre, säger han.
Sådana fakta kommer styrelsen i FHS antagligen att få diskutera nästa år.
|
|
