Suomeksi   Om Agrolink   Kontakta Agrolink  Bli abonnent  Logga in
 fredag 19.4.2024
 Grattis Bernhard, Bernt
7.6.2013 / Landsbygdens Folk
"Vi stöder framtidens mjölkproducenter"
Mjölkproduktionen är konkurrenskraftig och mätt enligt omsättning den största produktionsinriktning inom jordbruket. Mjölkgårdarnas antal har minskat från år till år, men strukturutvecklingen och ökningen av den genomsnittliga avkastningen har hållit helhetsproduktionen stabil. Drygt niotusen gårdar producerade i fjol nästan 2,2 miljarder liter mjölk.
Mjölksektorns styrka är också de långt utvecklade mervärdesprodukterna. Det finns god efterfrågan på finländska mjölkprodukter i världen.

Man måste utnyttja EU:s produktionsstöd
Hörnstenarna i EU:s stödsystem måste läggas på plats under innevarande år, fastän verkställandet av den gemensamma jordbrukspolitiken sköts upp till 2015. I slutet av juni är det meningen att få till stånd ett beslut på EU-nivå om huvudlinjerna i reformen.  Efter det finns det ännu mycket att göra med beredningen av EU-stödens detaljer.
Beslutet på EU-nivå styr kraftigt åtgärderna i den nationella jordbrukspolitiken och EU-stöden utgör också i Finland grunden, som de nationella stödsystemen kompletterar.
Enligt systemet för 141-stödet till södra Finland får mjölkgårdarna literstöd till mjölk, stöd till nötkreatur och hektarstöd till husdjursgårdarna under perioden 2008-2013. En fortsättning på stödhelheten måste byggas parallellt med linjedragningarna i EU. Formuleringen i anslutningsavtalets  artikel 141 förpliktar oss att fullt ta ut alla möjligheter som EU-stödsystemen ger i användning innan vi kan få lov att använda det nationella 141 stödet.
I sin helhet verkar de produktionskopplade stöden i EU vara ett mer gångbart element än i nuläget, i synnerhet för nötsektorn och den möjligheten måste vi noggrant utreda under de kommande månaderna. Samtidigt måste också de övriga nationella stöden och EU-stöden anpassas till helheten på bästa möjliga sätt.

Kvoterna försvinner 2015
I EU:s jordbrukspolitik har metoderna för styrning av produktionen inom olika sektorer förnyats med hård hand under åren. 2008 slogs det fast att EU:s mjölkkvotssystem avslutas 2015. Unionens mjölkproduktion verkar i fortsättningen i betydligt högre grad på marknadens villkor.
Uppskattningarna av den totala mjölkproduktionen i EU och i Finland varierar, eftersom det finns många faktorer som styr prisförhållanden och beslut om produktionen. Sannolikt ökar mjölkproduktionen under en kort period efter att kvoterna försvunnit, men förändringar under en tid på flera år i den ena eller den andra riktningen är mycket svårare att uppskatta.

I norr är produktionsstödet begränsat
På det nordliga produktionsområdet begränsas utbetalningen av det nationella mjölkstödet också i fortsättningen av den maximala produktionsmängden enligt kommissionens beslut om 142-stödet. Literstöd kan man betala för högst 1,78 miljoner ton mjölk på C-området.
I fall områdets mjölkmängd skulle överskrida denna gräns, kan man inte betala stöd för den överskridande mängden. I fall produktionen framledes skulle fortsätta att växa kan systemet för det nordliga stödet som produktionsbevarande stödsystem bli en nagel i ögat på EU-kommissionen.
En rejäl ökning av produktionen skulle naturligtvis också påverka marknaden och producentpriset.
Produktionskedjans och andelslagens egen styrning skulle vara det naturligaste sättet av alla att justera mjölkproduktionens utveckling på ett kontrollerat sätt.

Tre alternativ för det nordliga stödet
Jordbrukets stöd- och strukturpolitik har fortfarande en så stor roll i mjölkproduktionen att en gemensam beredning mellan ministeriet och mjölksektorn har uppfattats som speciellt viktig. Våra sakkunniga på ministeriet och inom producentorganisationerna har utrett alternativen för hur det nordliga stödets speciella drag och slopandet av kvoterna skulle kunna jämkas ihop.
Tre grundalternativ har av många praktiska skäl valts ut för fortsatta överväganden. Enligt det första alternativet skulle det nuvarande literstödet betalas ut på det nordliga stödområdet utan begränsningar av den gårdsvisa produktionen, av samma typ som kvotsystemet. Så länge man hålls under produktionstaket i det nordliga stödet skulle man klara sig med en enkel administration och ett genomskinligt stödsystem. I fall produktionen skulle överskrida produktionstaket skulle det i praktiken motsvara en beskärning av literstödet och vid behov riktade strukturpolitiska åtgärder.
I den andra modellen skulle man fortfarande kunna betala ut literstöd enligt den producerade litermängden, men på gårdsnivå skulle man kunna få stödet bara upp till en maximimängd eller en "stödrätt". Gårdsvisa 142-stödrätter skulle utformas på basen av en tidigare kvotutdelning eller produktion. Med dessa stödrätter skulle man inte kunna handla, och förvaltningen skulle helt och hållet ansvara för fastställandet och överföringarna av dem. Jag anser inte det är bra med ett system, där man kan handla med rätten att erhålla statsstöd och som straffar dem som ska ta över och belönar dem som avstår från produktionen.
Det tredje alternativet skulle vara att ändra det nordliga mjölkstödet till en mjölkkopremie. På de nordligaste områdena kunde man ännu komplettera premien med ett litervist stöd för att trygga produktionen. Med mjölkkopremien skulle man få flexibilitet vid en möjlig ökning av produktionen, eftersom en plötslig ökning av mängden kor inte är i sikte. En ökning av mjölkproduktionen skulle i första hand basera sig på en förbättring av den genomsnittliga avkastningen enligt den nuvarande strukturutvecklingen. Modellen kunde helt och hållet basera sig på det nuvarande nötdjursregistret och därigenom vara ett enkelt alternativ samt det mest kostnadseffektiva för alla berörda parter.

Gemensam strävan med producenterna
Många viktiga val och beslut är alltså i våra händer. Under den här veckans onsdag diskuterade vi med representanter för mjölksektorn om vad som är det viktigaste för den inhemska mjölkproduktionens framtid. Vår gemensamma vilja är entydig: i första hand måste den aktiva mjölkproducenten som siktar på framtiden prioriteras.
I synnerhet måste de unga producenterna stödas och utvecklingen får inte föras framåt på bekostnad av dem som ska ta över driften av gården. Nu är det rätt tid att röja undan osäkerheten och instabiliteten i utvecklingen av produktionen och skapa en enkel men effektiv stödhelhet. Statsmakten sköter sin andel och jag tror på att samarbetet inom mjölksektorn kommer att fungera enligt en modig framtidstro också framöver.

Jari Koskinen
Jord- och skogsbruksminister

Annonser

































 © Copyright 2001, Agrolink Ab