|
|
10.2.2012 / Landsbygdens Folk
Handelns agerande i livsmedelskedjan bör ses över
SLC efterlyser en mer genomskinlig avtalspraxis mellan handeln och förädlingsindustrin. Riktlinjer för god avtalspraxis bör utarbetas. Handeln utnyttjar klart sin position genom att kräva "överlånga" avtal. Avtalen bör snabbare reagera på stigande kostnader i producentledet.
Konkurrensverket konstaterar i sin rapport att handeln kan styra konsumtionsbeteendet. Prissättning är ett av de verktyg handeln använder. Möjligheterna att sätta in mekanismer som begränsar handelns sätt att prissätta egna varumärken bör utredas. I fall handelns egna varumärken får en för stark position i dagligvaruhandeln ökar risken för mindre sortiment och för att innovationerna stannar av.
Vinsten som handeln sätter på inhemska livsmedel måste kunna begränsas. I detta nu finns fall då påslaget på inhemska livsmedel utan anledning varit betydligt högre än motsvarande påslag på importvaror. Som exempel kan nämnas tomat och gurka.
Handeln måste även stå för sin del av risken i livsmedelskedjan. Det gäller också marknadsföringen.
SLC anser även att tillsättandet av en ombudsman med ansvar för livsmedelssektorn bör utredas. Ombudsmannen skulle behandla alla frågor som berör livsmedelsproduktionen och dess aktörer. Ombudsmannen kunde även på eget initiativ komma med utlåtanden och följa upp livsmedelskedjans funktion.
Vidare framhåller SLC att märkningen av livsmedel bör bli tydligare. Ursprungsland och tillverkningsland bör framgå. Detta bör gälla även för handelns egna märken.
EU:s jordbrukspolitik, CAP2020, bör ge verktyg för producenterna att stärka sin ställning i livsmedelskedjan genom bransch- och producentsammanslutningar som har rätt att påverka produktionsmängden.
|
|
