Suomeksi   Om Agrolink   Kontakta Agrolink  Bli abonnent  Logga in
 söndag 28.4.2024
 Grattis Ture
23.4.2010 / Landsbygdens Folk
Thölix efterlyser bättre balans mellan husdjur och växtodling
Husdjursproduktionen borde bli lönsammare i söder samtidigt som växtodlingen i norr måste blir konkurrenskraftigare, framhöll fullmäktigeordförande Stefan Thölix i sitt öppningstal på SLC:s vårfullmäktigemöte i går.
- Vid en tillbakablick på jordbrukspolitiken i vårt land i ett litet längre perspektiv är det framförallt två allvarliga misstag, som man kan säga mot bättre vetande har begåtts, sade Stefan Thölix. Båda har fått allvarliga och svårreparerade följdverkningar. Under hela 1980-talet fördes en prispolitik, som klart gynnade växtodlingen gentemot animalieproduktionen. Kan detta då spela någon som helst roll 30 år senare?
Den kan det faktiskt och i allra högsta grad, ansåg fullmäktigeordföranden.
- Under 1980-talet steg lönsamheten inom framförallt spannmålsodlingen till en nivå fullt jämförbar med djurgårdarnas. Följden blev helt naturligt att husdjuren mer eller mindre försvann från områden med mera gynnsamma odlingsbetingelser. Endast de mest seglivade arbetsnarkomanerna fortsatte. Den region som hade Europas lägsta djurtäthet var Egentliga Finland. När det i dag är svårt nog att upprätthålla den av både miljömässiga och ekonomiska skäl nödvändiga balansen mellan djurhållning och växtodling, är det mot den här bakgrunden sjufalt värre.
Efter vårt EU-inträde begicks enligt Stefan Thölix det andra stora misstaget:
- Animalieproduktionen skulle med alla medel effektiveras. Efter årtionden av begränsningar och inriktning på familjejordbruk sköt enhetsstorlekarna i höjden, likaså byggkostnaderna och värst av allt gödselmängderna. Kopplingen till en tillräcklig areal höll inte. Tilläggas bör att SLC konsekvent varnade för och försökte dämpa denna utveckling. Kort sagt, största delen av djurhållningen är koncentrerad till alltför små områden, medan växtodlingen helt dominerar på andra. I båda fallen är följden en försvårad miljöanpassning. Tudelningen följer regionala mönster, men även inom områdena finns klara skillnader.
Stefan Thölix påpekade att en fungerande metod på kreaturslösa områden är satsning på gröngödsling och naturvårdsåkrar.
- På kreaturstäta områden däremot är en dylik odling inte problemfri. För att till någon del få bukt med den här problematiken, eller åtminstone få den negativa utvecklingen att avstanna, fordras två självklara åtgärder: i södra Finland måste lönsamheten på husdjursgårdarna höjas för att inte andra utkomstalternativ skall te sig mera lockande, medan det i norr är växtodlingens konkurrenskraft, som behöver stärkas. Detta för att inte "stödodling" skall bli alltför utbredd. Den svåra frågan är hur detta skall förverkligas. Inom ramarna för dagens stödsystem och dagens marknadssituation finns mycket små möjligheter.
- Ofta framförs, att skillnaden i stödnivå mellan växtodlings- och djurgårdar inte får öka, fortsatte Stefan Thölix. Samma argument har länge använts beträffande det nordliga stödet kontra 141-stödet i söder: om grannen får någonting skall jag också ha, och om jag drabbas av en beskärning så ska grannen behandlas likadant. Det är absolut ingen framkomlig väg att hela tiden försöka dra ned varandra i träsket.

Annonser

































 © Copyright 2001, Agrolink Ab