Miljöministeriet
Markanvändningsavdelningen
PB 380

00131 Helsingfors

UTLÅTANDE OM KOSTNADERNA FÖR GENOMFÖRANDET AV DETALJPLANER

Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f. har tagit del av betänkandet av kommissionen för genomförandet av markanvändningsplaner.

I betänkandet föreslås ändringar i markanvändnings- och bygglagen som skulle medföra att markägare som får betydande ekonomisk vinning av detaljplanerna måste vara med om att betala kostnaderna för att planerna förverkligas.

I första hand är det meningen att kommunerna och markägarna skall komma överens om hur markägaren skall delta i kostnaderna, men det skall också bli möjligt för kommunen att bestämma om en så kallad utvecklingsersättning. Denna skulle kunna uppbäras av markägare som drar betydande nytta av planen och med vilka det inte har varit möjligt att nå en överenskommelse om hur kostnaderna skall ersättas.

Utvecklingsersättningen 60 procent av nyttan om över 300 bostadskvadratmetrar

Kommissionen föreslår alltså nu ett system där markägare som får betydande nytta av planen skulle delta i de kostnader som kommunen åsamkas för att markanvändningsplanen omsätts i praktiken.

Utvecklingsersättningen avses bygga på de kostnader som kommunen åsamkas av att den bygger kommunalteknik i planlagda områden. Taket för utvecklingsersättningen, som markägaren betalar, föreslås vara högst 60 procent av den nytta som detaljplanen ger markägaren. Kommunfullmäktige skulle kunna besluta om att ett lägre tak tillämpas i kommunen.

SLC finner att det 60 procentiga taket är väl högt. Taket borde vara på en lägre nivå. Dessutom väcks frågan om en så här hög ersättning inkräktar på grundlagens egendomsskydd. I så fall bör lagen stiftas i grundlagsstiftningsordning.

Man föreslår också att utvecklingsersättning inte uppbärs av sådana markägare vars byggrätt i planen inte överstiger 300 bostadskvadratmeter. Om byggrätten överstiger 300 kvadratmeter skulle utvecklingsersättningen uppbäras utgående från samtliga byggrättskvadratmetrar. Kommunen skulle också kunna bestämma om en högre gräns för tillämpandet av ersättningen. Utvecklingsersättningen skulle uppbäras när bygglov beviljats eller när den planerade tomten sålts.

SLC anser att gränsen på 300 byggkvadratmetrar är för låg. Gränsen kunde gott höjas till t.ex. 500 kvadratmeter. Regeln bör också formuleras på ett sådant sätt att utvecklingsersättningen uppbärs endast till den delen som byggkvadratmetrarna överstiger den nedre gränsen.

I förslaget förefaller det något oklart om utvecklingsersättningen också kan uppbäras vid stranddetaljplanering.

 Bestämmelserna bör förtydligas så att utvecklingsersättningen kan uppbäras endast vid egentlig detaljplanering, inte vid detaljplanering av stränder.

Kommunen skulle själv bestämma utvecklingsersättningen

Enligt förslaget skulle kommunen bestämma storleken på utvecklingsersättningen. Markägaren skulle sedan ha rätt att besvära sig över beslutet till förvaltningsdomstolen, som sedan skulle inbegära utlåtande av lanmäteribyrån om fastighetens värde, om det inte är uppenbart onödigt. Besvär över förvaltningsdomstolens beslut kan anföras i högsta förvaltningsdomstolen.

SLC finner det föreslagna förfarandet något säreget och anser att en utomstående instans borde fastslå storleken på utvecklingsersättningen.  I Finlands rättsordning är det vanliga att det är lanmäteribyrån som handhar motsvarande uppgifter. Utvecklingsersättningens storlek bör fastställas av en förrättningsingenjör från lantmäteriverket som biträdes av två gode män. Över det förrättningsbeslutet kan markägaren sedan besvära sig till jorddomstolen och vidare till högsta domstolen.

I övrigt har vi ingenting att anmärka mot förslaget.

Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f.

Helena Ålgars

jurist